måndag 23 december 2013

Babels torns julkalender #23: Svenska SF-filmer

Vi är inte bortskämda med science fiction-filmer producerad i Sverige. Av det fåtal som finns har jag ändå bara sett ett minimalt antal, men de resterande är jag ständigt på jakt efter. Hur som helst har jag gjort en sammanställning av de allra flesta, vissa uteblir då de inte finns i Filmtipsets databas, och även saknar relevant information på internet. De 33 filmer som jag lyckats få ihop finns listade här. Jag tänker att det kan vara kul att veta vad som finns, samt att en lista gör det överskådligt och enklare för folks att sätta sig in. Och se, förstås.

söndag 22 december 2013

Babels torns julkalender #22: Låt julen börja

Jag har ju redan nämnt Darlene Love, och skulle kunna ge plats för mer julmusik. Men det gör jag inte. Jag ger plats till mer Darlene Love istället. Årets jul inleds som alltid med hennes Letterman-framträdande, och nu är det gjort. 72 gamla år och ändå så fantastiskt bra.

lördag 21 december 2013

Babels torns julkalender #21: Vansinnig stop motion

För ett par veckor sedan stiftade jag bekantskap med en för mig ny regissör, en mycket märklig sådan. Jan Svankmajer. Hans film Jidlo är en mycket underlig, surrealistisk skildring av dagens tre huvudsakliga måltider. Det är oerhört konstigt, och måste ses för att förstås.

Och just det, det är galet bra också.

fredag 20 december 2013

Babels torns julkalender #20: Helgens biotips

Okej det är för sent för premiären som var tidigare ikväll, men den fortsätter visas. Jag syftar på årets bästa film 12 Years a Slave. Jag har skrivit om den tidigare så det här är mest en påminnelse, med tillhörande recensionlänk. Se den för all del!

torsdag 19 december 2013

Babels torns julkalender #19: The Grand Budapest Hotel-affisch

Det har kommit en ny sådan, där filmens skådespelarensemble betonas ytterligare. Eftersom samlingen skådisar är ganska sanslös, så är det förstås med all rätt. Här är den nya och en gamla affischen sida vid sida. Tillsammans utgör de en oerhört lockande bild av den kommande filmerna.


onsdag 18 december 2013

Babels torns julkalender #18: Ett annorlunda julspel

I dag gjorde jag min första stop motion-animerade film på säkert typ tio år. Den är bara några sekunder lång men sammanfattar ändå det klassiska julspelet väldigt väl, vill jag hävda. De vise männen representeras av Obi-Wan Kenobi och en snowtrooper som färdas i en landspeeder till den plats där Jesus skall födas. Maria är utbytt mot Rancor och Jesus som här gestaltas av Muftak föds ur hennes mun. Visst är det vackert.


tisdag 17 december 2013

Babels torns julkalender #17: Sällskapsspel

Vissa dagar har man inte riktigt tid att sätta sig ner och skriva saker här. Man kan tänka sig att det beror på att man har viktiga saker som studier och andra åtaganden att ägna sig åt, men man kan även tänka sig att det är för att man måste spela sällskapsspel med sin familj i många långa timmar. Fast timmarna blir rätt så korta, för ack så roligt det kan vara. Ett allmänt tips, såhär i jultider (som ju i många fall innebär familjetider), är att göra just detta.

Sällskapsspel kommer som bekant i otaliga antal varianter och utföranden, vilket gör variationen oändlig. Heta tips för vad jag finner mest underhållande just nu är nyförvärven Aquarius och klassikern Kill Doctor Lucky. Det förstnämnda är ett enkelt kortspel, inte helt olikt domino, men med klart större finess. Enkelt att lära sig såväl som att spela, men med strategiska inslag och som vanligt när Looney Labs står för utvecklingen är spelets förutsättningar i ständig förändring vilket hindrar spelet från att någonsin bli något sånär tröttsamt. Kill Doctor Lucky är även det väldigt strategibetonat med tankeverksamhet involverat, men som alla välbalanserade spel även drivet av slumpen och oförutsägbarheten. Premissen att deltagarna rör sig i en herrgård för att alla vill vara den som tar livet av Doctor Lucky, är en traditionellt festlig såväl som engagerande sådan. Toppenspel.

Sen älskar man ju - i egenskap av kunskapstörstande tönt - förstås så gott som alla former av frågespel. Så dessa är också vitala i en spelsamling.

Så ja, eftersom sällskapsspel är bland det roligaste jag vet här i världen, tänker jag tipsa om sådana. Inte nödvändigtvis specifika, utan att leta upp dem som passar en själv och ha jättekul. Jättekul.

måndag 16 december 2013

Babels torns julkalender #16: Ny svensk filmpodcast!

Det finns ett gäng svenska filmpodcasts av vilka ett fåtal lyckats med bedriften att regelbundet släppa nya avsnitt. Dock har ingen av dem hållit riktigt tillräckligt hög kvalitet för att jag ska fastna. Eftersom min grund är filmvetenskapen blir samtalen om filmerna det samtalas om oftast bristfälliga i sina perspektiv. Det ska dock sägas att det finns ströavsnitt av flera av dessa poddar som jag funnit alldeles utmärkta.

Nu, i dag, finns hur som helst en ny, där potentialen är ovanligt hög. Per Perstrand och Jesper Wiking som bland annat arrangerar det återkommande Stockholms filmquiz har startat Intresseklubben antecknar, en podcast där varje avsnitt är tänkt att angripa en regissör och behandla dennas filmskapande. I premiären är det John Carpenter (som alltså nu har två avsnitt i den svenska podcast-sfären tillägnade helt åt sig, förmodligen leder han därmed den ligan) som gäller, och man pratar om hans Big Trouble in Little China samt listar sina respektive tre favoriter.

Jag hoppas att det kommer nya avsnitt regelbundet och rätt så ofta, så att de två pratarna finner sina roller och smälter in i formatet, och man når sin fulla potential. För då tror jag att det här kan blir riktigt, riktigt bra. Jag hoppas även att man vågar ta sig an regissörer från lite mer finkulturella kretsar, då jag finner att många backar lite inför det. Det vore toppen! Dock är jag väldigt nöjd med Carpenter också, förstås.

här kan ni lyssna. Och nedan följer min egen Carpenter-topp3.

1. Flykten från New York

2. I skräckens skugga

3. Alla övriga jag sett förutom Ghosts of Mars

söndag 15 december 2013

Babels torns julkalender #15: "bara" festliga filmaffischer

Jag har vid två tidigare tillfällen gett er länkar till bloggar med filmaffischer som av olika anledningar varit roliga. Nu gör jag det igen, men med skillnaden att här är affischerna helt vanliga originalverk. Det rör sig alltså inte om rätt så korkade nytolkningar, och man har inte manipulerat sig till humorn. Lite spydig sarkasm som kommentar till respektive affisch, tillsammans med denna, är här gott nog.

Här.

lördag 14 december 2013

Babels torns julkalender #14: Nigerias första sci fi-film

Då och då scannar jag av cyberrymden för att se om det finns något nytt skrivet eller skapat på området afrikansk science fiction-film, för som jag nog nämnt tidigare är något av en afrikansk sci fi-våg i annalkande, de första filmerna har ju redan kommit. Nu har en till gjort det, det är en första del i vad jag antar kommer bli en kortfilmsserie. Den kommer från Nigeria och är därmed såvitt jag kan förstå den första science fiction-filmen från landet, grattis får man väl säga.

Den heter The Day They Came och är regisserad av Genesis Williams. Den är inte världsbäst, men den är gjord med nollbudget och med det i åtanke funkar den rätt bra ändå. Det hänger egentligen rätt mycket på om det kommer fler delar och hur berättelsen utvecklas, för som kortfilm är den rätt ointressant, men som inledning till en fortsättning är den betydligt bättre. I vilket fall är den förstås värd att se i egenskap av afrikanske science fiction-film.

fredag 13 december 2013

Babels torns julkalender #13: Recensionsarkiv

Jag har gjort en liten justering i denna webbplats utseende och funktionalitet. Det relevanta är länken här ovan som läser Recensionsarkiv, där jag har samlat de filmrecensioner som jag fått ihop sen jag började skriva sådana för några månader sen. Det kanske inte låter så kul men om någon är lite småsjuk som jag i helgen och behöver bra filmtips så finns de där, och listan kommer förstås utökas efter hand som fler recensioner skrivs. Annars vore det rätt poänglöst, ju. Så.

torsdag 12 december 2013

Babels torns julkalender #12: Korsade filmaffischer och ett snabbt skratt

Man kan ju tänka sig att jag skulle göra nåt kul med detta inlägg nummer 200, men så blir det inte. Skratt kan det dock bli ändå.

En rolig lek som man ju ägnat viss tid av sitt liv ät är att korsa filmtitlar med varandra föra att få ett roligt resultat. Om man vill, kan man tydligen göra korsade affischer till sina titlar, också. Som i detta fall. En del är roliga, andra inte. Men rätt kul är det absolut ändå.

Här.

onsdag 11 december 2013

Babels torns julkalender #11: Animationskonstens mästare Jurij Norsjtejn

Många är vi säkerligen som minns Igelkotten i dimman från när vi var barn, tyvärr förmodligen desto färre som återupptäckt honom och hans fantastiska filmer. Jag gjorde det först någon gång i våras, när jag kikade igenom ett par. Sen för ett par veckor sen dök han upp igen, jag vet inte från var, men jag vet att jag fann en ny favorit. Hans animationer är så vansinnigt vackra att de i sig är en enorm fröjd att beskåda, sen är de enkla fablerna som utgör filmernas narrativ rätt så förtjusande, de med. I fallet Räven och haren är det mycket väl så, jag smälte totalt när jag såg den. Att inte älska är att sakna själ.

 Varsågoda.
View on YouTube

tisdag 10 december 2013

Babels torns julkalender #10: Svensk sci fi, 7 noveller för 7 kronor

Det var inte tänkt att jag skulle ha med saker som kostar pengar här, hur rolig
är en julkalender då liksom? Men så hittade jag en app utgiven av MIX förlag, som erbjöd sju svenska sci fi-noveller för ynka sju kronor, det vill säga en krona styck. Det är ett riktigt hyggligt pris vill jag hävda.

Jag började läsa en, men avbröt väldigt tidigt när det visade sig att det var en erotiknovell, om än i någon sci fi-setting. Jag vet inte så noga. Men jag var inte så inte så intresserad av det, i alla fall. Men trots en (åtminstone för mig) dålig start har jag höga förhoppningar på fortsättningen. Bland andra med verkar nämligen personligheter som Otto Witt, mannen som var upphovsmakare till vårt lands första sci fi-magasin och tillika än av de allra första författarna och teoretikerna vi hade på området, samt även KG Johansson som ju vunnit lite priser och grejer för sin science fiction, som jag dock aldrig läst.

Så nog bådar det gott alltid. Sök på Dötid Science Fiction på app store, väl.

måndag 9 december 2013

Babels torns julkalender #9: MacCaulay Pizza Underground Culkin

Det här är bland det konstigaste ni någonsin kommer ta del av, skulle jag tro. Så var beredda.

För 22 år sen gästspelade MacCaulay Culkin i videon till Michael Jacksons singel Black or White, men han medverkade förstås inte i inspelningen av låten. Men man har ju alltid undrat om han även har en musikalisk talang (eller va nej det har man inte). Nu är det besvarat.

För en vecka sen kom bandet The Pizza Undergrounds första släpp, The Pizza Underground Demo. I bandet återfinns MacCaulay Culkin och ett gäng av hans New York-kompisar, de har spelat in demon hemma hos Culkin, som själv bidrar med slagverk, sång och ett kazoosolo.

Demon är ett medley, knappa nio minuter långt, bestående av Velvet Underground-låtar (och nån Nico och nån Lou Reed också) med omgjorda texter för att passa bandets tema. De sjunger nämligen bara om pizza. Medley börjar med Papa John Says (Stephanie Says) och avslutas med Take a Bite of the Wild Slice (Take a Walk on the Wild Side), däremellan hinner man beta av sju andra mer och mindre fenomenala tolkningar, vansinnigt konstigt är det. Och roligt också.

"It's such a pizza day
I'm glad I spent it with food
oh, such a pizza day
you just keep the oven on"

Är inte detta genialt så säg. Avslutande "do dodo"-delen är för övrigt utbytt till "chew, chew, chew". Ja, genialt var ordet.

Här är deras bandcamp!

söndag 8 december 2013

Babels torns julkalender #8: enoughwithsaulbassalready

Saul Bass gjorde väldigt fina filmaffischer. Sedan dess har många försökt göra lika fina, pastischer. Ibland blir det bra, ibland inte. Här är en tumblr som samlar en stor mängd och skriver rätt roliga kommentarer om dem. Det är rätt kul. Enough With Saul Bass Already.

lördag 7 december 2013

Babels torns julkalender #7: Sunes alldeles förträffligt roliga jul

Ja det blir ännu mer öppet arkiv verkar det som, redan. För i går lade SVT upp Sunes jul inklusive lucköppningarna, de som tidigare bara funnits i fragment på youtube och aldrig givits ut på dvd. Det är förstås fantastiskt, Sunes jul är vansinnigt underhållande, stundtals hysteriskt roligt - detta gäller även lucköppningarna.

Även om väl de flesta har sett hela kalendern flertalet gånger, är det värt att göra igen.

fredag 6 december 2013

Babels torns julkalender #6: till Nelson Mandela

Det är väl lika bra att hoppa på tåget och säga nåt om Mandela. Även om jag inte har något alls att säga. Så nej jag ska nog inte säga nåt. Men hans älskade vän Miriam Makeba som avled för fem år sedan, sa något. Ytterligare tjugo år tidigare, på Mandelas 70-årsdag deltog hon i en stor konsert till hans ära. Jag låter det tala istället. Även om hennes musik tenderar att bli väl västerländsk, han man inte förringa henne som ikon och symbol för en rörelse väl i enighet med kampen Mandela förde. Eller som sångerska, hon är naturligtvis briljant som sådan.



torsdag 5 december 2013

Babels torns julkalender #5: SVTs främsta dramaproduktion

Ja en av dem i alla fall. Jag kikade in i öppna arkivet i dag igen. Det slår mig hur mycket som har kommit upp sen april när jag kollade senast. Den största kulturgärningen av alla måste ändå vara att de fått upp Soldater i månsken (Tomas Alfredson, 2000). Jag har inte sett den tidigare, då den ju på grund av rättighetsproblem med Beatles-låtarna aldrig givits ut. Nu har jag tagit mig igenom tre av de fyra avsnitten, och det fjärde får jag väl ta efter kvällens aktivitet (rep).

Än så länge är det otroligt bra. Man känner igen Alfredsons regi, som precis som vanligt är på absolut toppnivå. Klas Östergrens manus är förbannat bra det med, väldigt intrikat drama. SVT gör ju såna här grejer lite då och då, och jag har egentligen sett alldeles för få för att vara berättigad att yttra mig. Men det är väl för att det alltid är någon tråkmåns inblandad, sällan till hundra procent tilltalande. Soldater i månsken däremot faller inte under den regeln, utan har bara bra folk i produktionen. Alfredson och Östergren då alltså, främst. Så det är förstås fantastiskt att SVT fått upp det för beskådan. Bör ses av alla.

Och det gör man här.


onsdag 4 december 2013

Babels torns julkalender #4: Hipsteresque julhälsning från Kenya

Fantastiska Just a Band gjorde för ett par år sen en julspecial där de bjöd in lite duktiga gästsångare och spelade in med dem. Här är bara ett av exemplen, där sångerskan Karun sjunger Oh, Holy Night. Det är väldigt fint.

tisdag 3 december 2013

Babels torns julkalender #3: Romantiserad stockholmsnostalgi

Jag fortsätter nedräkningen till julen med mer fri kultur.

Förr i tiden ansågs nostalgi vara en mental sjukdom, mer eller mindre. Nuförtiden förknippas det nog främst med en bild av det förflutna sett genom ett romantiskt skimmer. Personligen är jag svag för nostalgi. Vissa ser det som ett självändamål att inte vara nostalgiska, själv ser jag inte meningen i det. Jag är svag för nostalgi i alla sammanhang. Vare sig det rör sig om barndomen och 90-talsmiljöer där jag växte upp, eller om det handlar om mina tonår, indiepop, kärlek och min hemstad som plötsligt blivit en annan. Eller för den delen andra människors nostalgi, så som nostalgifilm exempelvis, Sista natten med gänget och såna där. Sen kan jag även hitta något slags fingerad nostalgi när jag läser exempelvis Hjalmar Söderberg, där det Stockholm som målas upp inte har någonting med mitt liv att göra, men som jag ändå betraktar med det nämnda romantiserande nostalgiskimret. Kanske genom Söderbergs ögon då.

Hur som helst, filmen Staden i mitt hjärta gjordes av Anders Wahlgren 1992 och handlar om Stockholm och den förändring som skedde när Klarakvarteren revs ner, och hela Norrmalm blev oigenkännligt. Även om filmen är helt ensidig i sin kritik och nästan löjlig i sin extrema nostalgi är det även guld för en nostalgijunkie som jag.

Se den här via SVTs öppna arkiv.

måndag 2 december 2013

Babels torns julkalender #2: Min och Lettermans favorittradition

1986 var det första året Darlene Love påbörjade den årliga traditionen att sjunga Christmas (Babe Please Come Home) hos David Letterman inför julen. I år är det femtio år sedan låten först släpptes, men tills årets framträdande gått av stapeln får vi hålla till godo med det som startade traditionen. Kolossalt mycket har hänt sen dess. Hon har bland annat sänkt tonarten några steg, och vidgat ut bandet till flera gånger så många medlemmar. Så här är alltså hur det startade för tjugosju år sen, 1986.

söndag 1 december 2013

Babels torns julkalender #1: Streama söndagsskräckis

Jag ska väl också ha en julkalender liksom alla andra på internet.

I dag är det säkert fler som känner som jag, och kanske inte mår så värst bra. Då kan väl ingenting kännas så lämpligt som att se en helfestlig skräckkomedi signerad Roger Corman? Givetvis inte. Här kan The Little Shop of Horrors ses och avnjutas i sin helhet, dessutom är det den fantastiskt färglagda versionen. Mycket nöje, förtjusande film.

Topplista #59: Sammanfattning av november

Jag blev det ingen lista förra veckan, så jag igen det nu med en dubbelt så lång lista denna helg. Det är en sån där månadssammanfattning där jag listar de bästa filmerna jag sett den gångna månaden, i detta fall då tio. Och som vanligt utesluts filmerna jag redan skrivit om, vilket i detta fall är väldigt många i diverse tidigare topplistor bland annat. Nu kommer i alla fall ett gäng superba filmtips för alla som gillar bra grejer.

10. Den sista striden (Luc Besson, 1983)

Luc Bessons första långfilm var en dialogfri och svartvit postapokalyptisk skildring av en potentiell framtid. Egentligen behövs inte närmare beskrivning, ovanstående borde vara nog för att få vem som helst på fall.

9. Mud (Jeff Nichols, 2012)

Härligt ambitiös mainstreamindie. Som en lättillgänglig variant av Beasts of the Southern Wild kan hävdas, med starka inslag av Stand by Me bland annat. Kanske inte så märkvärdigt, men definitivt väldigt välgjort och en mycket behaglig stund.

8. Laura (Otto Preminger, 1944)

En inspirationskälla till Twin Peaks, men även en suverän noir i sig själv. Elegant och välskrivet, allt görs helt enkelt helt rätt.

7. The Limits of Control (Jim Jarmusch, 2009)

Tydligt stiliserad och väldigt estetiskt tilltalande är den onekligen, den av Christopher Doyle filmade underlighet. Det är en märklig film, det finns mycket kvar att försöka förstå, känner jag. Men den är just därför även fascinerande och intrikat. Och jättebra, dårå.

6. Like Crazy (Drake Doremus, 2011)

Oerhört ömsint och fint drama, en ovanlig vinkel av romcomgenren. Lite som om man lägger ihop Linklaters Bara en-trilogi till en film, ungefär. Jag älskar det totalt, och inte blir det sämre av att Stars spelas i eftertexterna.

5. Brev från en död man (Konstantin Lopusjanskij, 1986)

Dystert, vackert, poetiskt. Inte långt ifrån Tarkovskij, vilket väl är ett av de finaste omdömena man kan få. Gasmasker och nukleärvinter, allt man vill ha.

4. In the Mood For Love (Wong Kar-wai, 2000)

Wong när han är som bäst. Skillnaden gentemot mina andra favoriter av honom är att det här finns en lite tydligare intrig, vilket jag egentligen varit skeptisk mot. Det har känts som att det är just avsaknaden av sådan som gjort hans filmer så bra. Men i In the Mood For Love kombineras det perfekt, och lyckas utan några som helst tillkortakommanden.

3. Trikolor-trilogin (Krzysztof Kieslowski, 1993-1994)

Ja, det här var ju synnerligen bra minsann. Filmer som växer av varandra tilltalar mig av automatik. Jag ser framemot att återkomma till dessa filmer, då jag inte känner att en tittning var i närheten av tillräckligt. Men det var tillräckligt för att jag skulle älska dem, förstås.

2. O-bi, o-ba slutet på civilisationen (Piotr Szulkin, 1985)

En av de mest dystopiska postapokalypserna jag har sett, men ändå med viss humor. Misär och apati präglar filmens välformulerade religionskritik, och bär andemeningen att hoppet är det sista som överger en. Fotot är stundtals magnifikt, stämningen är genomgående fenomenal.

1. Repet (Rope, Alfred Hitchcock, 1948)

En av Hitchcocks allra finaste i mina ögon. Jag gillar det tydliga avgränsningen i tid och rum, och hur klippningen gjorts nästan sömlös. Fotot är väldigt intressant därav. En riktig höjdare!