Babels torns julkalender #10: Svensk sci fi, 7 noveller för 7 kronor

Det var inte tänkt att jag skulle ha med saker som kostar pengar här, hur rolig
är en julkalender då liksom? Men så hittade jag en app utgiven av MIX förlag, som erbjöd sju svenska sci fi-noveller för ynka sju kronor, det vill säga en krona styck. Det är ett riktigt hyggligt pris vill jag hävda.

Jag började läsa en, men avbröt väldigt tidigt när det visade sig att det var en erotiknovell, om än i någon sci fi-setting. Jag vet inte så noga. Men jag var inte så inte så intresserad av det, i alla fall. Men trots en (åtminstone för mig) dålig start har jag höga förhoppningar på fortsättningen. Bland andra med verkar nämligen personligheter som Otto Witt, mannen som var upphovsmakare till vårt lands första sci fi-magasin och tillika än av de allra första författarna och teoretikerna vi hade på området, samt även KG Johansson som ju vunnit lite priser och grejer för sin science fiction, som jag dock aldrig läst.

Så nog bådar det gott alltid. Sök på Dötid Science Fiction på app store, väl.

Närläsning: Nautilus plats i populärkulturen #2

Fortsättning från del ett följer.

Den vetenskapliga roman(s)en

Romanen inleds som bekant med beskrivningen av ett havsmonster som skall uppsökas och förintas. Monster är förvisso ett vanligt tema i senare science fiction, men monstret här (som antas vara en jättelik narval) visar sig istället vara något så otänkbart som en undervattensbåt. Då ubåten som uppfinning ännu inte existerade, åtminstone inte en regelrätt sådan som kan korsa världshaven utan problem, blir det en given ingång till den fiktiva vetenskapen. När Professor Aronnax och hans entourage stöter på detta vidunder till skapelse, så blir de förstås väldigt överrumplade. Vad Jules Verne dock har, som inte lika många senare science fiction-berättare har är en, i hans romaner, uttryckt kärlek till just vetenskapen. Efter att ha blivit en del av besättningen på ubåten Nautilus förklarar Kapten Nemo väldigt utförligt och trovärdigt alla teknikaliteter kring henne. Bland annat när han skall förklara hur Nautilus handskas med det ökande trycket på djupare vatten:

[Ä]ven om vattnet inte är helt inkompressibelt så låter det dock komprimera sig endast i synnerligen liten utsträckning. Faktiskt tyder de senaste beräkningarna på att sammanpressningsförmågan bara uppgår till fyrahundratrettiosex tiomiljondelar per atmosfär, alltså per var tionde meter neråt. Om det då gäller att sänka sig tusen meter beräknar jag volymminskningen under ett tryck lika med det från en vattenpelare på tusen meters höjd, det vill säga ett tryck på hundra atmosfärer. Denna reduktion blir sålunda fyrahundratrettiosex hundratusendelar. Jag bör alltså öka tyngden så mycket att fartyget väger femtonhundratretton ton i stället för femtonhundrasju. Det räcker med andra ord med en viktökning på bara sex ton.⁴

Vilka egentliga fakta Verne lägger fram genom sina karaktärer i allmänhet, och Kapten Nemo i synnerhet blir irrelevant i och med att illusionen ges av att vetenskapen inte är fiktiv, utan snarare att fiktionen är vetenskaplig. I vilket fall fyller det mycket väl upp flera av Witts punkter i och med ”den vetenskapliga romansen”, ”det tekniska kåseriet” och för romanen i sin helhet även ”den tekniska sagan” likväl som - i sammanhanget - orelaterade ”äventyrsberättelsen”.

I Gernsbacks definition återfinns även begreppet ”prophetic vision” och följs upp med ” New inventions pictured for us in the scientifiction of today are not at all impossible of realisation tomorrow”, och även om han redan pekat ut Jules Verne som en av de påtänkta i sitt resonemang känns det relevant att poängtera var detta finns. Det första uppenbara är förstås Nautilus i sig, som ubåt. I en National Geographic-artikel tangeras dock en ytterlighet värd att ta upp i och med hur båten drivs, nämligen av elektricitet. Enligt artikeln säger teknologihistorikern Rosalinda Williams att det ”at the time had a kind of magical aura”⁵, vilket väl talar för hur det framställs i romanen. Som vi vet vid det här laget skulle elektriciteten komma att driva i princip hela världen så småningom.

Om man utöver detta tillägger uttänkt komiska partier så som när Aronnax inte kan tänka på annat den de befarade hajarna, på frågan om hur mycket pengar en pärlmusselbank kan ge, svarar: ”Jag har läst någonstans att enbart pärlfisket kring Ceylon inbringar tre miljoner hajar om året”⁶, så måste man även tillskriva honom ”den idéväckande humoresken” Således kan man kanske konstatera att Jules Vernes roman uppfyller alla tänkbara kriterier för vad science fiction ska innebära.

⁴ Verne, Jules, En världsomsegling under havet, Stockholm: Norstedts, 1981. Sid. 103
⁵ 8 Jules Verne Inventions That Came True, National Geographic, http://news.nationalgeographic.com/news/2011/02/pictures/110208-jules-verne-google-doodle-183rd-birthday-anniversary/ (senast kollad 2012-08-10)
⁶ Verne, En världsomsegling under havet, 199

Del tre, som behandlar Disney-filmatiseringen kommer förmodligen upp i helgen.

Närläsning: Nautilus plats i populärkulturen #1

I somras skrev jag en följd av mycket god respons av min kursledare och examinator. Jag tänkte nu dela med mig av den i en serie inlägg, torde intressera alla som gillar science fiction och annat bra. Här följer (I TIMES NEW ROMAN!!) första delen.

I följande text kommer jag att analysera och jämföra två tolkningar av en berättelse. Det rör sig om Disneys filmatisering av En världsomsegling under havet (20000 Leagues Under the Sea, Richard Fleischer, 1954) och Jules Vernes roman med samma titel, på vilken filmen är baserad. Målet är att läsa in traditionella science fiction-element i dessa två verk, hur de påverkat efterföljande skapande och varför de kan tänkas ha blivit de klassiker de är i dag. Avslutningsvis tänker jag kortfattat dra paralleller till subgenren steampunk och försöka identifiera vad man där har tagit tillvara på från de två respektive verken.

Vetenskapsfiktion eller fiktiv vetenskap?
För att kunna bena ut och sätta finger på vad som är science fiction i både romanen och filmen krävs en definition av vad genren innebär. I uppslagsverket The Encyclopedia of Science Fiction står det under rubriken ”Definitions of SF” att "The term is applied so loosely in common usage that no single definition will ever be universally agreed".¹ Samt att flertalet tidigare författare på området skapat sina egna definitioner. När intresset för genren växte i början av 1900talet, och flertalet så kallade ”pulp magazines” med science fiction-tema grundades, kom även nya utomstående teoretiseringar av vad genren innebär. Man nämner att Hugo Gernsback i första numret av sin Amazing Stories beskriver “scientifiction” med följande ord: “By 'scientifiction' I mean the Jules Verne, H.G. Wells and Edgar Allen Poe type of story – a charming romance intermingled with scientific fact and prophetic vision. [...] New inventions pictured for us in the scientifiction of today are not at all impossible of realisation tomorrow.”² Redan tio år tidigare grundades Sveriges första tidskrift på ämnet där Otto Witts redaktionsspalt i första numret lyder:

Du har sett teknikens sagoland. Allt i det landet är en teknisk saga. Skogen är enkel och verklig, papperet är fantasien. Forsen är banal och vanlig, turbinen, dynamon och generatorn - de äro poemen... Och (Hugin) känner gott vilka språkets former den måste använda för att än i dag göra sig riktigt förstådd.
den vetenskapliga romansens
det tekniska kåseriets
den idéväckande humoreskens
äventyrsberättelsens och
den tekniska sagans.³

Även om det aldrig går att enas om en universell definition finns nu åtminstone tidiga idéer om science fiction representerade. Vidare finns förstås även den rent semantiska definitionen, kort och gott vetenskapsfiktion, eller kanske fiktiv vetenskap. Hur väl passar då de respektive verken in dessa kriterier?

¹ Nicholls, Peter (red), The Encyclopedia of Science Fiction: An Illustrated A to Z, London: Granada Publishing, 1979. Sid. 159
² Ibid
³ Lundwall, Sam J., En bok om science fiction, fantastic, futurism, robotar, monster, vampyrer, 

Nästa del kommer en annan dag.