Topp5-fredag #60: Sammanfattning av december

2014 får inledas med en lista över de bästa filmerna jag såg i december. Jag har nämligen ännu några filmer kvar som ska ses i det närmaste, innan jag känner mig redo för att ge mig på filmåret 2013 riktigt.

5. Skuggor på Manhattan (Shadows, John Cassavetes, 1959)

Cassavetes regidebut fann jag utomordentligt tjusig, en fin film om dåtidens hipsterkultur. Filmens intrig delar dramaturgi med jazzmusikens spretighet på ett synnerligen intressant vis, som ger ett oväntat slags metafunktion.

4. City Island (Raymond De Felitta, 2009)

Den amerikanska indiefilmen har nog varit genren framför alla andra för min del det gångna året, vare sig det rört sig om nytt, gammalt eller mitt emellan. City Island hör till de bästa jag sett. Den har ett par scener som jag inte alls gillar, men i övrigt var den både rolig och rörande med relevanta poänger och en härlig värme.

3. Dagarnas skum (L'écume des jours, Michel Gondry, 2013)

Den kommer nog återfinnas i mina årssummeringar också, för det är en av de bästa filmerna jag sett i år. Jag tror att min recension sammanfattar på ett ganska bra sätt vad jag tyckte och tänkte.

2. Ungdomsfängelset (Sciuscià, Vittorio De Sica, 1946)

Skönt att nu ha bekräftat att det inte bara är Cykeltjuven jag gillar, utan även andra filmer från samma tid och rum. Denna tidiga De Sica-film är på alla sätt älskvärd och bär en skarp samhällskritik som ännu i dag är högst relevant när dårar i avsaknad av verklighetsförankring förespråkar hårdare straff för yngre lagförbrytare.

1. Soldater i månsken (Tomas Alfredson, 2000)

Så oerhört elegant, Alfredson var mycket väl en mästare redan långt innan han fick internationellt erkännande. Soldater i månsken är en produktion som mig veterligen helt saknar motstycke i svensk tv-historia. Blotta tanken gör mig direkt sugen på att se om, trots fyra timmars speltid. Vem kunde ana.

Babels torns julkalender #5: SVTs främsta dramaproduktion

Ja en av dem i alla fall. Jag kikade in i öppna arkivet i dag igen. Det slår mig hur mycket som har kommit upp sen april när jag kollade senast. Den största kulturgärningen av alla måste ändå vara att de fått upp Soldater i månsken (Tomas Alfredson, 2000). Jag har inte sett den tidigare, då den ju på grund av rättighetsproblem med Beatles-låtarna aldrig givits ut. Nu har jag tagit mig igenom tre av de fyra avsnitten, och det fjärde får jag väl ta efter kvällens aktivitet (rep).

Än så länge är det otroligt bra. Man känner igen Alfredsons regi, som precis som vanligt är på absolut toppnivå. Klas Östergrens manus är förbannat bra det med, väldigt intrikat drama. SVT gör ju såna här grejer lite då och då, och jag har egentligen sett alldeles för få för att vara berättigad att yttra mig. Men det är väl för att det alltid är någon tråkmåns inblandad, sällan till hundra procent tilltalande. Soldater i månsken däremot faller inte under den regeln, utan har bara bra folk i produktionen. Alfredson och Östergren då alltså, främst. Så det är förstås fantastiskt att SVT fått upp det för beskådan. Bör ses av alla.

Och det gör man här.