I ett postapokalyptiskt Afrika (var är osäkert, dock filmad i Sydafrika) är vattnet helt slut och den kvarvarande mänskligheten lever instängda i delvis underjordiska komplex (förmodat för att skyddas mot solen) då livet ovan jord är helt utdött. Hjältinnan Asha bryter sig ut efter att ha upptäckt ett tecken på liv, för att söka efter källan till detta. På strax över tjugo minuter hinner man inte berätta mycket mer än så, men även under denna korta speltid väcker man relevanta frågor. Det rådande klimathotet aktualiseras än en gång och man kan om man vill läsa in hur vissa maktstrukturer ifrågasätts.
Som vanligt när det rör sig om science fiction så handlar en stor del av upplevelsen om hur man gestaltar sin idé rent estetiskt, vilket görs väldigt väl i Pumzi. Den är väldigt snygg. Både själva kameraarbetet och dess set design är alldeles utmärkt, vilket åtminstone inte jag kanske hade förväntat mig av något så obskyrt som en Kenyansk sci fi-film. Men det säger kanske mer om mig. Även berättandet görs oerhört smidigt där man undviker att förklara saker mer än nödvändigt, och låter berättelsen tala för sig själv. Jag tycker att merparten av de lösningar de funnit för att göra denna framtid till en realistisk verklighet är väldigt trovärdiga - från vattenkontrollen till de talande datorerna.
Jag är uppenbarligen väldigt positivt inställd till Pumzi, och det med rätta. Jag önskar mycket mer av den här varan.
Filmen finns att se här (dock ej i vidare bra kvalitet).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar