Närläsning: Nautilus plats i populärkulturen #4

Fjärde och avslutande delen tar upp skillnader mellan förlagan och filmatiseringen samt en kortfattad text om dess inverkan på efterföljande verk.

Del ett, del två och del tre här.

En evig klassiker och en evig kopia?

”[J]ag älskar henne som mitt eget kött och blod!”⁹
”Ja! han älskade detta fartyg så som en far älskar sitt eget barn.”¹⁰

Det finns ett liv i karaktärerna, och för den delen även i Nautilus, i romanen som inte filmen lyckas återskapa på samma vackra vis. Professor Aronnax står idel i centrum då det är ur hans perspektiv allt berättas, men runt omkring sig har han hela tiden tre intressanta karaktärer vars utveckling man får följa. Just så används också Aronnax som protagonist, för att utforska både havet, vetenskapen och övriga karaktärer. I huvudfokus står förstås mysteriernas man, Kapten Nemo, frågan om hans bakgrund, hans resa och hans mål väcks tidigt, och förblir till större delen obesvarad berättelsen ut. Allt som sägs är att han föraktar mänskligheten, och att hans familj och leverne gått förlorat någon gång på vägen. Det hintas om att han har en personlig vendetta mot någon eller något. Vem eller vad, och varför, går bara att spekulera i. Vad som står säkert är att hans inneliggande hat driver honom mer och mer till vansinne under resans gång. Vidare finns då harpunaren Ned Land och Aronnax assistent Conseil. Hur Land förvandlas under resans gång är påtagligt för berättelsen, och likaså hur han kommer närmre Conseil för varje kapitel som går. Således följer inte längre Conseil sin herres fotspår utan står mer likgiltig inför dem båda.

Inga av dessa porträtt görs rättvisa i Fleischers filmatisering. För att börja i någon ände, låt oss inleda med Kapten Nemo. Från stunden de skeppsbrutna tar sig ombord på Nautilus, och således möter honom första gången, till filmens slut hålls han som antagonist. Hans motiv är svagare då mysterierna som i romanen omhuldrar honom är minimerade. När man romanen igenom funderar på vem han egentligen är, vad är hans agenda, står det i filmen klart från början att han är en ond man som trots sin pacifism försöker uppnå sitt mål genom att utrota jordens alla krigsfartyg. Harpunaren Ned Lands roll blir mest att dricka sig full, spela gitarr, och gapa. En munter man när han är glad, men som har lätt för att brusa upp när något går snett. Framför allt sker ingen utveckling från öppningsscenen när han först skådas, till det att filmen slutar. Professor Aronnax å sin sida må ha varit en åskådare i romanen, men ändå en utforskande, nyfiken åskådare. I filmatiseringen reduceras han till ingenting, och blir väldigt anonym och inte särskilt nödvändig för berättandet. Assistent Conseil uppfyller mest en roll som komisk avlastning, som i huvudsak inte gör någonting.

Kan det vara så enkelt att romanen är en den klassiker den förtjänar tack vare sin makalösa historia, detaljrikedom och karaktärer medan Disney fått sin stämpel genom att göra berättelsen mer lättillgänglig? Givetvis inte. Disney gjorde mer än att tillgängliggöra en klassiker. Tidigare filmatiseringar av romanen har liksom Disneys fokuserat mestadels på en visuell upplevelse med en enkel handling, men genom skyhög budget tog Disney det hela till nya nivåer. Cinemascope-formatet utnyttjades tillsammans med ett vackert användande av technicolor. Specialeffekterna liknade inget tidigare och inkluderade en konstgjord jättebläckfisk värd 200 000 amerikanska dollar.¹¹ Lägg till detta fina skådespelarinsatser från samtliga, och kanske i synnerhet rollprestationerna för Conseil och Ned Land: "Den verkliga juvelen i denna filmhistoriska skattkammare är det uppsluppna samspelet mellan Kirk Douglas, som spelar en bredbröstad och gitarrspelande harpunare med en hjältes karisma, och Peter Lorre, som avporträtterar professorns dumdryge assistent med komisk precision.”¹² För även om karaktärerna är reducerade från sin respektive storhet i romanen, lyckas man skapa ett annat slags magi på filmduken. Bortser man från att vad science fiction och karaktärsdjup heter, så finns ändå en god matiné med desto större havsdjup istället.

En världsomsegling under havet som anfader till Steampunk och modern Science Fiction
Subgenren steampunk har i grunden idealen från Jules Vernes tid. Den victorianska stilen, och den tekniska utveckling som skedde under andra hälften av 1800talet. Just ordet steampunk åsyftar förstås då ångmekaniken. En världsomsegling under havet anses ofta vara ett av de grundläggande verken, men när jag läste den kunde jag inte låta bli att fråga mig varför. Estetiken må vara densamma men Nautilus drivs ju av elektricitet, medan de övriga skeppen som knappt beskrivs i romanen är ångfartyg. Alla frågor besvarades förstås när jag såg filmatiseringen. Nautilus järnsmidda yttre och framför allt mässingbeprydda interiör kändes genast igen från den mer utpräglat konventionella steampunkestetiken. En anledning jag själv tror kan ha bidragit till att just En världsomsegling under havet anammats av så många som en förebildsbok skulle vara just att de läst boken och tagit del av den fantastiska berättelsen där också, utöver att ha sett filmen med det visuellt fulländade. På så sätt kompletterar de varandra ypperligt.

Angående science fiction som följt spåren av En världsomsegling under havet så får väl temat ”instängda på avskild plats” vara en ganska välrepresenterad tematik i senare filmer och annan media, om än ofta porträtterad i rymden istället för världshaven. Filmklassiker som Alien (Ridley Scott, 1979) och Cube (Vincenzo Natali, 1997), såväl som modernare tvspel som BioShock och Dead Space, kan mycket väl tänkas som efterföljare med liknande tematik.

⁹ Verne, En världsomsegling under havet, 106
¹⁰ Idib, 107
¹¹ Gifford, Denis, Science Fiction Film. London: Studio Vista Ltd, 1971.
¹² Schneider, Steven Jay (red), 101 Sci-Fi-Filmer du måste se innan du dör. Göteborg: Tukan, 2010.

Närläsning: Nautilus plats i populärkulturen #3

Denna tredje del behandlar hur Disneys filmatisering från 1954 förhåller sig till science fiction-genren.

Länkar till del ett och del två.

Disneys sedvanliga äventyr

It was difficult to make a story out of the novel because it doesn’t have a story – it’s really just a series of unrelated incidents. And Nemo as a character also doesn’t exist in the book though there are all sorts of allusions to what motivates him politically, but we really had to create a new character and a new story. The odd thing is that when people now think of Verne’s novel they are usually remembering the story of the film and not the book.⁶

Sådana tycks alltså regissören Richard Fleischers ord ha varit kring sin tolkning av En världsomsegling under havet. Filmen fick onekligen mycket beröm då (bland annat tre Oscar-nomineringar varav två vunna), och har sedan dess fortsatt få lika mycket beröm i efterhand. Frågan är om den hyllas för samma saker som romanen, och finns det samma ingångar i science fiction-genren? Jag provar samma kriterier som romanen lyckades uppfylla.

Till att börja med är Nautilus inte längre vilda fantasi som den var 1870 när Jules Vernes förlaga ursprungligen gavs ut. Även om filmen utspelar sig 1868, så får inte en efterhandskonstruerad framtidsvision samma effekt. Som tittare är man medveten om att ubåtar existerar, varav ”magin” försvinner. Kapten Nemos teknologiska utläggningar om hur båten fungerar försvinner, bokstavligt talat, i och med att man, när Nemo ger Aronnax rundturen på båten, har lagt en berättarröst från Aronnax ovanpå, och Kapten Nemos förklaringar finns inte att höra någonstans. Några tekniska specifikationer nämns faktiskt inte i hela filmen, vilket slår hål på både ”det tekniska kåseriet” såväl som ”den tekniska sagan”. Nog för att Aronnax är en vetenskapsman även här, men hans följeslagare Conseil framstår mest som en dumdristig tjänare, snarare än en assistent i arbetet. I romanen undersöker Aronnax vattenlivet medan Conseil klassificerar organismerna i sina respektive familjer och släkten. När även denna vetenskapliga aspekt förtas, är det svårt att se något slags ”vetenskaplig romans” i det hela.

Om man raskt går vidare till den föreslagna ”prophetic vision” så finns en specifik potential. Istället för att driva Nautilus med elektricitet, kommer det i filmen fram att hon drivs av atomkraft. Genom en viss tidsanpassning då USA i verkligheten nyligen hade skapat en ”atombåt” och givit den namnet USS Nautilus, följde man samma spår i filmskapandet.⁸ Denna idé må funka på ”prophet vision”-kriteriet så till vida att det så småningom, förutsatt att man utgår från när filmen utspelar sig, kom en verklighetens motsvarighet. Å andra sidan blir det även här en efterhandskonstruktion i och med att man redan kände till verklighetens USS Nautilus.

De kriterier som filmen utan tvekan uppfyller är ”äventyrsberättelsen” och ”den idéväckande humoresken”, men jag har personligen svårt att se vad dessa två, utan sina medkriterier, skulle ha att göra med science fiction. Men en äventyrsfilm är det, i samma underhållande matinéanda som Disney vanligtvis arbetar med.

⁷ Nicholls, The Encyclopedia of Science Fiction, 617
⁸ Maertens, James W., Between Jules Verne and Disney: Brains, Brawn and Masculine Desire in 20,000 Leagues Under the Sea, 1995 http://jv.gilead.org.il/sfs/maertens.art.html (senast kollad 2012-08-10)

Avslutande delen kommer inom kort.

Närläsning: Nautilus plats i populärkulturen #1

I somras skrev jag en följd av mycket god respons av min kursledare och examinator. Jag tänkte nu dela med mig av den i en serie inlägg, torde intressera alla som gillar science fiction och annat bra. Här följer (I TIMES NEW ROMAN!!) första delen.

I följande text kommer jag att analysera och jämföra två tolkningar av en berättelse. Det rör sig om Disneys filmatisering av En världsomsegling under havet (20000 Leagues Under the Sea, Richard Fleischer, 1954) och Jules Vernes roman med samma titel, på vilken filmen är baserad. Målet är att läsa in traditionella science fiction-element i dessa två verk, hur de påverkat efterföljande skapande och varför de kan tänkas ha blivit de klassiker de är i dag. Avslutningsvis tänker jag kortfattat dra paralleller till subgenren steampunk och försöka identifiera vad man där har tagit tillvara på från de två respektive verken.

Vetenskapsfiktion eller fiktiv vetenskap?
För att kunna bena ut och sätta finger på vad som är science fiction i både romanen och filmen krävs en definition av vad genren innebär. I uppslagsverket The Encyclopedia of Science Fiction står det under rubriken ”Definitions of SF” att "The term is applied so loosely in common usage that no single definition will ever be universally agreed".¹ Samt att flertalet tidigare författare på området skapat sina egna definitioner. När intresset för genren växte i början av 1900talet, och flertalet så kallade ”pulp magazines” med science fiction-tema grundades, kom även nya utomstående teoretiseringar av vad genren innebär. Man nämner att Hugo Gernsback i första numret av sin Amazing Stories beskriver “scientifiction” med följande ord: “By 'scientifiction' I mean the Jules Verne, H.G. Wells and Edgar Allen Poe type of story – a charming romance intermingled with scientific fact and prophetic vision. [...] New inventions pictured for us in the scientifiction of today are not at all impossible of realisation tomorrow.”² Redan tio år tidigare grundades Sveriges första tidskrift på ämnet där Otto Witts redaktionsspalt i första numret lyder:

Du har sett teknikens sagoland. Allt i det landet är en teknisk saga. Skogen är enkel och verklig, papperet är fantasien. Forsen är banal och vanlig, turbinen, dynamon och generatorn - de äro poemen... Och (Hugin) känner gott vilka språkets former den måste använda för att än i dag göra sig riktigt förstådd.
den vetenskapliga romansens
det tekniska kåseriets
den idéväckande humoreskens
äventyrsberättelsens och
den tekniska sagans.³

Även om det aldrig går att enas om en universell definition finns nu åtminstone tidiga idéer om science fiction representerade. Vidare finns förstås även den rent semantiska definitionen, kort och gott vetenskapsfiktion, eller kanske fiktiv vetenskap. Hur väl passar då de respektive verken in dessa kriterier?

¹ Nicholls, Peter (red), The Encyclopedia of Science Fiction: An Illustrated A to Z, London: Granada Publishing, 1979. Sid. 159
² Ibid
³ Lundwall, Sam J., En bok om science fiction, fantastic, futurism, robotar, monster, vampyrer, 

Nästa del kommer en annan dag.