Det börjar väl bli dags att komma igång igen. Den där roliga nyheten jag förvarnade om förra veckan låter dröja på sig nån dag till, men snart kommer den med. Dessförinnan vill jag bara kortfattat nämna ett par filmer jag sett nyligen, båda regisserade av Miranda July. Miranda July är kanske främst performance-konstnär. Eller jag vet att hon sysslar med det också i alla fall, och jag får intrycket av att det är en stor grej. Jag fattar inte sånt, alls. Mycket av det skiner igenom i hennes filmer, dels i hennes karaktärer, men även i filmernas metaforer. Då fattar jag det bättre. Och det är det som gör henne bra.
Me and You and Everyone We Know (July, 2005) kretsar kring en man i skilsmässa och vad som händer runt omkring honom. Det är som en kedja av karaktärer och narrativ som länkas samman, inte bara på ett håll utan på flera. En del skulle säkert säga att det är dessa karaktärer som filmen handlar om, men det vore att reducera Julys intrikata manus till nåt slags novelltävlingsbidrag. Filmen handlar snarare om att värdesätta livet, ta tillvara på det. För mig fungerar filmen som en positiv motpol till det elände Paul Thomas Anderson skapade i Magnolia (Anderson, 1999), givetvis får den då inte samma tyngd, men att ens röra sig i Magnolias närhet är väl det bästa en dramafilm någonsin kan göra.
Hennes andra film heter The Future (July, 2011), den har jag också sett. Filmen som sådan var jag inte lika förtjust i, men hur den levererar sitt budskap imponerade desto starkare. Den manliga huvudkaraktären kan stoppa tiden, tills han efter en dialog med månen inser att det bara är för honom tiden står stilla. Och det är väl så hela livet går till. Förutom delen med månen då, kanske. På sätt och vis blir det en naturlig följd av föregående film, det handlar som sagt om att ta tillvara på livet, men här ur en skapligt annorlunda vinkel. Här är det snarare en varning för att inte fastna, att inte bara stå still och se på när livet rusar förbi, när världen springer ifrån en. När ens älskade springer ifrån en. Ett misstag som jag inte tror att jag är ensam om att ha begått inte bara en gång.
Även om jag föredrar Me and You and Everyone We Know så tycker jag att båda filmerna är väl värda sin speltid, mycket bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar