Filmreflektion: Antiviral

Det var först mycket nyligen som jag hörde talas om att David Cronenberg har en filmskapande avkomma (inte samma avkomma som representeras av Candice i The Brood), vilket förstås lät väldigt intressant och spännande. Så vad kunde jag göra mer än att se Brandon Cronenbergs debutfilm Antiviral (2012) snarast möjligt?

Jag har inte svårt att föreställa mig Antiviral som ett gammalt bortglömt manus David Cronenberg skrev på 70-talet, men som aldrig blev filmat. Filmen handlar om kändiskult med droger som tematisk liknelse. Det är en snarligen framtida värld där människor injicerar kändisars sjukdomar i sina kroppar, för att komma närmre sina idoler. Nu är det ju dock inte så, att det är far Cronenberg som skrivit filmen, utan det har Brandon gjort själv. Att det här är hans första manus är ändå inte märkbart alls, då filmens berättelse och intrig är väldigt genomtänkt och välskriven. Även dialogen verkar han liksom sin far ha en fallenhet för.

En av de stora skillnaderna produktionsmässigt är hur B-filmerna i nutid mer eller mindre ersatts av indiefilmer. Nu vill jag i och för sig inte riktigt kalla David Cronenbergs tidiga filmer för B-filmer, men ändå något åt det hållet. På den tiden var låg budget svårare att dölja, kanske helt enkelt. I Antiviral lämnas inget mer att önska utseendemässigt. Man håller allt väldigt ljust, vitt, sterilt som ett slags genomgående tema. All design känns fulländad och blodet är minst tio gånger tjockare än det orangea vattnet i Frossa (Shivers, David Cronenberg, 1975). Vidare håller Antiviral ihop bättre som thriller än väldigt mycket av det hans far gjort vilket är imponerande av en debutant, men förstås även medför en viss känsla av mallanpassning. Ändå är man ju oftast vid filmtittande sugen på att se nåt som håller en intresserad.

Det bör sägas nåt om skådespelarna också. Flera av dem är sådana som tidigare spelat i David Cronenbergs filmer, vilket gör det ännu enklare att se Antiviral som en sådan, andra är mindre erfarna men så gott som alla spelar bra. Caleb Landry Jones som gör huvudrollen bär ändå på nåt sätt hela filmen, han gör sitt jobb övertygande och med stor bravur.

Jag vill inte hävda att Brandon Cronenberg gjort en David Cronenberg-film, att den lika gärna kunde ha varit del av hans fars filmografi. Jag vill snarare påstå att han förvaltar ett arv, spinner vidare på det som kännetecknade namnet Cronenberg under ett par decennier på 1900-talet, och det är enbart något positivt. Antiviral är en intrikat berättelse med precis lagom mycket blod och äckel, välskriven och välspelad, urbra debutfilm.