Det verkar som att folk väljer att uppmärksamma Douglas Adams i dag, på hans födelsedag. Det är lite märkligt det där, hur vet man om man ska välja födelsedagen eller dödsdagen för att hedra någon? Dessutom är ju 25 maj den officiella handduksdagen, så det borde väl egentligen rimligtvis vara då vi alla ägnar honom våra tankar. Men om till och med Google tänker på honom i dag, så gör väl jag det också.
Min första kontakt (till min vetskap) med Adams var genom peka-och-klicka-spelet Starship Titanic (1998) någon gång som barn. Förmodligen runt åtta, tio års ålder eller nåt sånt. Jag kan inte tänka mig att jag förstod mycket av vad som hände, men jag greppade i alla fall idén om ett rymdskepp som likt verklighetens Titanic gick åt pipsvängen. Jag har länge varit sugen på att ge mig på det på nytt, men det har inte blivit av.
I gymnasiet läste jag igenom Liftarens guide till galaxen-pentalogin och föll som en fura för Adams fantastiska språk. Dessa böcker skulle påverka allt jag skrev vid den tiden, och kanske än i dag. Min svensklärare ansåg min första novell påminna om Lennart Hellsing (vilket ju förstås är positivt), men i själva verket var det nog Adams arv som talade. Jag läste även den härliga reseskildringen Sista chansen (1990) som han gjorde tillsammans med Mark Carwardine där de reser runt jorden för att se alla dess allra farligaste djur. Magnifik läsning. Vid sidan av dessa bläddrade jag även mycket i den högst påhittade ordboken The Meaning of Liff (1983) och dess utvecklade uppföljare The Deeper Meaning of Liff (1990) och log glatt åt deras dumma finurlighet.
Filmatiseringen av liftarens guide-berättelsen kom 2005 och passade bra att se när den var relativt ny. Till skillnad från många andra underhölls jag mycket väl av den. Jag såg även BBC-serien från 1981 men den upplevelsen kan man väl i stora drag sammanfatta som mindre spektakulär.
För ett par år sen fann jag på stadsmissionen Terry Jones roman Stjärnskeppet Titanic, skriven utifrån datorspelet, och började läsa. Jag kände igen mig i språket och idéerna både från spelet och från Adams, även om det inte var han som författat orden. Bara härom året såg jag även om Doktor Snuggles (Jeffrey O'Kelly, 1979-1981) och kom underfund med att Adams skrivit ett par av avsnitten. Med det faktum i åtanke, att jag de senaste åren inte haft någon närmare relation till Adams verk än så säger mig att jag dels borde läsa om den där underbara romansviten (vilket jag sagt till mig själv allt för länge nu), samt fördjupa mig i hans övriga bibliografi. För det ska han veta där i sin grav, att vi tänker på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar