Topp5-fredag #40: Elliott Smith i filmerna

De perioder är inte sällan återkommande, då jag tänker extra mycket på Elliott Smith. Det är inte så att jag har lyssnat nåt speciellt på honom på sistone (eller jag har väl i och för sig lyssnat igenom Heatmisers Mic City Sons ett par gånger senaste veckan, men det är väl inget att tala om). Det har även pratats rätt mycket Gus Van Sant. Och då tänker man ju lätt på vad de har gemensamt utöver Portland, nämligen ett par fina fina fina filmer. Och det finns ju fler utöver dem där Elliotts musik medverkar.

I dag struntar jag om det är filmer jag tidigare nämnt, för så värst många med Elliott i sitt soundtrack finns faktiskt inte. O.C. utgår väl i och för sig, men inte på grund av tidigare hyllningar utan för att det är en tv-serie.

(6). Tro, hopp, kärlek (Keeping the Faith, Edward Norton, 2000)

Det bästa i filmen är egentligen när Edward Nortons karaktär sjunger Barry Manilow-karaoke. Nog så.

5. Up in the Air (Jason Reitman, 2009)

Up in the Air var ju inte så bra som den kanske borde ha varit, men vissa scener är högst älskvärda. Inte minst när Elliotts Angel in the Snow spelas liksom.

4. Paranoid Park (Gus Van Sant, 2007)

Både Angeles och The White Lady Loves You More medverkar i Paranoid Park. Utöver det, så känns Gus Van Sants bildspråk alltid som Elliott Smiths melodier visualiserade.

3. American Beauty (Sam Mendes, 1999)

Magin är oförneklig när Elliott Smiths tolkning av Because spelas i American Beautys eftertexter. Sällan har en låt någonsin varit så väl vald i ett filmsammanhang.

2. The Royal Tenenbaums (Wes Anderson, 2001)

Vad ingen visste 2001 var att valet av Needle in the Hay skulle få en hemsk metabetydelse i ackompanjemanget av Richie Tenenbaums självmordsförsök. Skillnaden blev att Elliott Smith inte överlevde, när han två år senare tog livet av sig.

1. Good Will Hunting (Gus Van Sant, 1997)

Den enda filmen som Elliott Smith skrivit musik specifikt ämnad för, fantastiska Miss Misery. Och orkesterversion av Between the Bars är ju inte dumt det heller. Vidare spelas ytterligare tre låtar. För mig är den här filmen (som även är min favorit) lika mycket Elliott Smiths låtar som den är Gus Van Sants regi eller Damon/Afflecks utmärkta manus.

Topp5-fredag #12: The Bait Shop

I dag har en film jag glömt namnet på svensk premiär. Vad jag minns är att Adam Brody är med i den. Adam Brody kommer i min (och de flesta andras) värld för alltid förknippas med O.C. (The O.C., Josh Schwartz, 2003-2007) både i första och andra hand, varför dagens tema blir fem favoritspelningar från The Bait Shop, såklart.

5. Death Cab For Cutie

Lika förknippad som Adam Brody är med O.C. är Seth Cohen med Death Cab For Cutie. Således är de förstås oundvikliga på en sån här lista, det är som att de tonsätter hela Seths persona.

4. The Walkmen

Vid något tillfälle köpte jag The Walkmens Bows + Arrows och det fanns nåt bekant i öppningsspåret. Jag antog helt enkelt att jag hört skivan nån gång för längesen, men när jag långt senare såg om O.C. insåg jag att det var från deras spelning där jag kände igen det. Utmärkt band, utmärkt skiva, utmärkt framträdande.

3. The Thrills

Lite samma sak här, fast med skillnaden att jag var bekant med The Thrills innan jag såg serien. Givetvis får det stor effekt när man i sina tonår får se ett favoritband i en favoritserie, framför allt när det rör sig om ett lite mindre skitkänt band så som The Thrills.

2. The Killers

Samtidigt som Death Cab på något sätt representerar Seth Cohen känns det som att det är The Killers som är O.C.-bandet nummer ett. Det kan förstås även ha att göra med vad jag själv lyssnade på under den perioden, men som fakta kvarstår ändå att min kärlek till The Killers och O.C. är något av en symbios där det ena medför det andra.

1. Rooney

I första säsongen hade inte The Bait Shop introducerats ännu, men man kan tänka sig att det var där de såg Rooney ändå. Om inte så är det skitsamma. Det relevanta är hur fantastiska scenerna inför spelningen är, när Luke provspelar gitarrer och sjunger sånger för föga imponerade Rooney-musiker. Även hans klassiska Rooney-tjut från publiken kommer att vara för evigt ihågkomna som något alldeles extra. Jobbigt avsnitt i övrigt dock, Oliver kan dra åt pipsvängen.

Spotify-lista!