Framtiden var här: samtida samhällskritik i framtida dystopier

Framtiden var här behandlar ett urval av framtida science fiction-dystopier och analyserar dem utifrån premissen att deras samhällskritik är fast förankrad i den samtid de skapades. Efter en inledande text om utopier kontra dystopier där begreppen benas ut och ges definitioner, följer några stycken om vad som händer när framtiden och dystopin möts i science fiction-filmens medium.

I uppsatsens närläsningar introduceras läsaren till tre stycken filmer på området som valts ut på grund av sitt geografiska ursprung och historiska värde. Fallstudierna i sig djupdyker i filmernas teman och symbolik för att söka efter allegorier för verkligheten, och kopplingar till den värld de uppstod ifrån. Exempel ges på olika möjliga läsningar av gällande film och inte sällan ställs de mot varandra för att visa på filmtextens flera bottnar och tolkningsbara mångfald.

Slutligen följer en sammanfattning av de argument som presenterats i analysdelen samt en avslutande diskussion som fastslår den framtida science fiction-dystopins roll i det politiska debattklimatet. Och var framtiden verkligen här?

Istället för att posta ett blogginlägg på över 50 000 tecken bifogar jag essän i PDF-format. Mycket nöje!

Filmreflektion: Pumzi

Pumzi (Wanuri Kahiu, 2009) är något så sällsynt som en kenyansk science fiction-film. Den enda sådana. Dessutom har den både kvinnlig regissör och huvudkaraktär. Och till råga på allt är den helt fenomenal!

I ett postapokalyptiskt Afrika (var är osäkert, dock filmad i Sydafrika) är vattnet helt slut och den kvarvarande mänskligheten lever instängda i delvis underjordiska komplex (förmodat för att skyddas mot solen) då livet ovan jord är helt utdött. Hjältinnan Asha bryter sig ut efter att ha upptäckt ett tecken på liv, för att söka efter källan till detta. På strax över tjugo minuter hinner man inte berätta mycket mer än så, men även under denna korta speltid väcker man relevanta frågor. Det rådande klimathotet aktualiseras än en gång och man kan om man vill läsa in hur vissa maktstrukturer ifrågasätts.

Som vanligt när det rör sig om science fiction så handlar en stor del av upplevelsen om hur man gestaltar sin idé rent estetiskt, vilket görs väldigt väl i Pumzi. Den är väldigt snygg. Både själva kameraarbetet och dess set design är alldeles utmärkt, vilket åtminstone inte jag kanske hade förväntat mig av något så obskyrt som en Kenyansk sci fi-film. Men det säger kanske mer om mig. Även berättandet görs oerhört smidigt där man undviker att förklara saker mer än nödvändigt, och låter berättelsen tala för sig själv. Jag tycker att merparten av de lösningar de funnit för att göra denna framtid till en realistisk verklighet är väldigt trovärdiga - från vattenkontrollen till de talande datorerna.

Jag är uppenbarligen väldigt positivt inställd till Pumzi, och det med rätta. Jag önskar mycket mer av den här varan.

Filmen finns att se här (dock ej i vidare bra kvalitet).