Det lilla i det stora: Tinker Tailor Soldier Spy

Jag såg om Tinker Tailor Soldier Spy (Tomas Alfredson, 2011) igår. När jag nu redan var bekant med berättelsen från början gav det mig möjlighet att lägga märke till fler detaljer. De flesta av de detaljer jag kommer ta upp kanske jag redan hade sett, i och för sig, men det gör dem inte sämre. För visst är det så att Tinker Tailor Soldier Spy är en exceptionellt välskriven film, med ett foto som överträffar det allra mesta, men nyckeln för mig till varför den faktiskt är så fantastiskt bra ligger i mindre detaljer och enstaka scener.

Jussi Björling
Det allra första sker redan i öppningsscenen, när Prideaux besöker Control i hans lägenhet. Control öppnar dörren och man hör Jussi Björlings rika tenor spelas i svagt i bakgrunden, "Sveeerige!" tjuter han. Fantastisk detalj.

Bert-referensen
När Prideaux åkt till Budapest, strax innan han blir skjuten ljuder ett violinstycke. Det är Edward Elgars Salut d'Amour som spelas. De flesta kanske inte lägger märke till denna detalj, men när jag såg den på bio möttes mina och min vän Eriks ögon i samförstånd när vi såg det briljanta i valet av stycke. Det är nämligen på så vis att Salut d'Amour även används i ett tidigare Alfredson-sammanhang som ligger oss väldigt varmt om hjärtat, Bert (SVT, 1994). Om man som jag sett Bert fler gånger än man kan räkna till är en självrefererande detalj som denna förstås väldigt rolig.

Smileys glasögon
Det är ett så smart grepp, att låta Smileys glasögonmodell visa när i tiden respektive scener utspelar sig. Inte mer med det.

John le Carrés gästspel
I en av filmens festscener brister festdeltagarna ut i den Sovjetiska nationalsången. Detta i sig är smått bisarrt när anföranden av sången bär tomtedräkt och ansiktsmask föreställande Lenin, och ännu mer av att den första gästen att resa sig och sjunga med är John le Carré själv.

Julio Iglesias
Julio Iglesias gränslöst utmärkta tolkning av La mer spelas under filmens sista fyra minuter, och gör dem till fyra av mina favoritminuter i filmhistorien. Detta musikval, av Tomas Alfredson, är kanske det allra bästa med hela filmen.

Vidare finns det en hel del narrativa detaljer som jag också älskar, men inte går in på för att det skulle bli alldeles för mycket. Bra så.