Hur man förhåller sig - ras och etnicitet i film

Apropå visningen av Spike Lees Do the Right Thing (1989) här om dagen hade vi i dag en föreläsning om hur man avbildar ras och etnicitet i film. Rent historiskt är det förstås katastrofalt, med givna undantag. Jag kom att tänka på den traditionella berättelsen som används som grund för Dansar med vargar (Dances With Wolves, Kevin Costner, 1990), Den siste samurajen (The Last Samurai, Edward Zwick, 2003), Pocahontas (Mike Gabriel och Eric Goldberg, 1995) och nu senast förstås i Avatar (James Cameron, 2009). Alla filmerna har för avsikt att visa den främmande etniciteten ur en positiv vinkel, och söker att skapa förståelse för levnadsval och kultur. De första två jag nämnde är stora favoriter som filmer hos mig, som jag uppskattar väldigt mycket rent filmiskt och berättartekniskt. Men det finns ju ändå en odiskutabel problematik, är det verkligen rimligt att göra en etnicitet till ett spektakel?