För dryga tre månader sen skrev jag om inslagen av realism i filmen Once och sjöng filmens lov. Sedan dess har jag inte tänkt så mycket mer på den förutom vid enstaka tillfällen. För det är nämligen som så att då och då dyker filmens ledmotiv upp i huvudet och etsar sig fast. Utan att jag hört låten mer än i filmen liksom. Det måste väl tala för någonting i alla fall?
Filmen är ju då en musikfilm, den handlar om två människor vars romantiska möte sker genom musiken. En på alla sätt underbart mysig film, som dessutom har väldigt bra musik, vilket förstås är något av en grundförutsättning för en film med musiken i fokus.
Jag tycker därför att filmen förtjänar uppmärksamhet en gång till, för det är sällan en låt sätter sig så som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar