Topp5-fredag #20: De som aldrig blev

Apropå att jag såg och skrev om Searching for Sugar Man (Malik Bendjelloul, 2012) i veckan tänkte jag ägna dagens topp5 åt andra band och artister som hade potentialen till, och borde ha blivit något mer än vad de blev. Nästan uteslutande svenska aktörer, den stora gemensamma nämnaren är annars att alla saknar Wikipedia-artikel.

5. Tapefly

Ingen har väl hört särskilt mycket om Tapefly, på sin höjd vet väl folk att de gjorde originalet av Håkan Hellströms För en lång, lång tid. Fast vänta, borde inte det vara tillräckligt egentligen? Ja man kan ju tycka det. När detta original (som Håkan var med och skrev) dessutom är långt mycket roligare än den svenskspråkiga tolkningen (till vilken jag dock föredrar texten) rent musikaliskt kan man verkligen ifrågasätta varför det inte blev mer än så här. Uppenbarligen besitter de förmågan att skriva en hitsingel.

4. Biljardakademien

Enligt vissa släppte Biljardakademien den bästa svenska singeln genom tiderna i och med sin låt Fallbilder, och nog fanns det någonting som aldrig tidigare eller senare skådats inom svensk popmusik i Biljardakademiens musik. Den enorma mängd av influenser bidrog till en eklekticism som dock ändå alltid höll ett rött popsnöre i fokus och i själva verket var det kanske bara lite för smart för gemene man.

3. Empire

När Bob Derwood och Mark Laff hoppade av Gen X innan tredje skivan bildade de tillsammans med Simon Bernal ett nytt band vid namn Empire. När man får höra att Stone Roses influerats mycket av deras enda album är det lätt att spåra Squires gitarrer ända tillbaka till Generation X första skiva, och jag har svårt att tänka mig Johnny Marr spela som han gjorde 1983 om det inte vore för Empire och Bob Derwood.

2. Moderna Män

Det är ett helt fantastiskt mellanting mellan Jumper och Kent, detta Moderna Män. De släppte en helt perfekt popskiva 2000 och sen hände inget mer. Stora stråkar och väldigt fina melodier står i centrum, det känns som att allt är precis som det ska vara för en succé. Fanns det inte plats för fler favoritlåtar än Musik Non-Stop? Eller hade vågen lagt sig? Miljonär minns väl av vissa, men i övrigt är väl Jumpers tredje album ganska bortglömt. För mig håller Moderna Män såhär tolv år senare också.

1. SeLest

För mig är det obegripligt hur SeLest inte kan ha uppmärksammats mer. Simon Ljungman gör dundersuccé i Augustifamiljen både som Håkan Hellström-musiker och varje fredag i På Spåret, men hans musik ter sig totalt ointressant för de flesta. Jag minns när jag hörde deras debutsingel Född den 4 juli för några år sen och föll pladask för den uppriktigt ärliga lyriken och det pretentiöst storslagna som kändes oväntat fräscht i en tid då det mesta allvarliga avfärdas som högfärdigt dravel. Låten ger mig ännu rysningar och SeLest förtjänar mer uppmärksamhet.

Spotify-lista med låtexempel!

Topp5-fredag #1: Låtar om lögner

Konceptet med topplistor är sällan särskilt spännande. Ändå är det så gott som oundvikligt. Min topp5-fredag är inspirerad av de listor som görs väldigt spontant i High Fidelity, alltså inte några absoluta exakta sådana, utan mer något intuitivt (typ de första fem bra jag kommer på). Denna gång rör det sig om låtar om lögner, mycket nöje.

5. Big Star - Don't Lie To Me

Don't Lie To Me är en enkel bluestolva i shuffletakt som skulle vara tråkig på de flesta skivorna, men funkar oväntat bra på denna (ibland världens bästa skiva), här bygger den snarare en perfekt bro till skivans fortsättning.

4. The Tellers - I Lie

Sedan första EPn släpptes, där I Lie figurerar, har jag varit förtjust i belgiska The Tellers trevliga pop. I Lie är en söt sång om en kille som kan ljuga om allt förutom om kärlek. Det är mycket fint.

3. John Lennon - Gimme Some Truth

Första gången jag kom i kontakt med låten var genom Generation Xs gamla punkcover. Den är ju rolig och så, men originalutförandet får nog sägas vara bättre ändå. Jag älskar allt från arrangemang till melodi samt den substansfulla texten.

2. Charles & Eddie - Would I Lie To You?

Jag ser inte hur man möjligtvis kan undvika att älska denna tidiga 90talssoul. Upplösningen genom bryggan till refrängen är en av de mest tillfredsställande i pophistorian.

1. Elliott Smith - The Biggest Lie

Den kompetens Elliott Smith besitter i sitt skrivande såväl som i framförandet av låtarna är av en egen art, som få kommer i närheten av. Hans personligt uttrycksfulla konstnärskap berör mig lika starkt varje gång. The Biggest Lie håller jag som en ständig favorit från Elliotts tidiga repertoar.

Spotifylista med låtarna!