Sci fi-året 2013

I min årsbästalista fanns inte plats för en enda science fiction-film. Det beror på att 2013 var ett år av smärre besvikelser på den fronten, även om det bjöds på en del riktigt bra grejer också. Jag får väl göra en liten separat lista för denna genre, antar jag. För jag gillar ju ändå sånt liksom, listor och sci fi alltså.

Jag hoppar över filmer i vilka genredefinitionen känns tveksam, exempelvis Upstream Color som var hiskeligt nära listan häromdagen. Och så The World's End som också var väldigt bra och rolig, men dess typ av komedier känns aldrig sci fi även om de rent tekniskt hör dit.

Detta innebär alltså att i princip alla sci fi-filmer som uppfyller kriterierna är desamma som kommer medverka på listan, för så många fler har inte släppts. The Last Days On Mars var ganska usel, så den kommer ju inte med, och Ender's Game har jag ännu inte sett. Så då finns följande fem kvar. Om jag inte råkar ha missat någon hela året...

5. Pacific Rim (Guillermo del Toro)

Gigantiska monster och motsvarande robotar är förstås coolt. Och den såg helt fantastisk ut, också. Att den inte hade någon vidare intrig går att se förbi, även om jag kanske hade hoppats på mer.

4. After Earth (M Night Shyamalan)

Det som ändå gjorde After Earth till en film jag uppskattade var matinekänslan, hur filmen knöt an till sci fi-filmens sena guldålder. Även denna såg bra ut och hade en del bra idéer, trots att den som helhet inte levererade som önskat.

3. Gravity (Alfonso Cuaron)

Här börjar de riktigt bra filmerna. Gravity gjorde det jag inte trodde var möjligt när den gjorde 3d-tekniken relevant, intressant och givande. Den klaustrofobiska känslan i den oändligt stora rymden utgjorde i sig en filmisk upplevelse utan motstycke.

2. Oblivion (Joseph Kosinski)

Oblivion lämnade mycket mer att önska när den tog slut. Förutom scenografin som jag verkligen älskade, kändes det mesta gjort. Men samtidigt var det rakt igenom en hyllning till sci fi-historien, och på så sätt ett härligt postmodernistiskt exempel på hur filmer förverkligar sig själva genom tidigare verk. Framför allt så har jag en känsla av att Oblivion kommer åldras ovanligt väl, och ses tillbaka på som en av nutidens stora sci fi-filmer. Jag vet inte varför, men det känns så.

1. Elysium (Neill Blomkamp)

Ännu en av årets supersnygga sci fi-filmer, och det är kanske det främsta jag kommer minnas 2012 och 2013 för. Även om det säkert fortsätter. Elysium fann jag i alla fall väldigt älskvärd. Det är övertydligt och uppenbart men samtidigt faktiskt viktigt och underbart. Dessutom finns djupare analysmöjligheter än vad de flesta kritiker gett uttryck för. Filmen handlar inte bara om kampen mellan klassklyftor, utan talar också om vad som utgör mänskligt livsvärde.

Topp5-fredag #48: Sammanfattning av augusti

Juli fick ingen sammanfattning, det kanske borde ha gjorts i efterhand. Men så blev det inte. Kanske nästa vecka? Nåja vi får väl se. Nu är augusti så gott som slut i alla fall, så det är hög tid att lista lite fina filmer jag sett senaste månaden. Mystery Train, La Strada, Revolutionary Road och några New Hollywood-favoriter räknas bort på grund av tidigare omnämnanden.

5. Insomnia (Christopher Nolan, 2002)

Utmärkt nyinspelning, för en gångs skull. Vissa saker når inte riktigt samma nivå som i originalet, men utöver att den ser helt briljant ut så lyckas Nolan även utveckla karaktärerna lite annorlunda vilket ger filmen ett stort egenvärde.

4. The Science of Sleep (Michel Gondry, 2006)

Om man ser förbi lite småsaker som jag hade problem med, exempelvis den engelska dialogen som inte kändes naturlig, så är det en av de mest njutbara filmer jag sett på sistone. På alla sätt förtjusande.

3. Elysium (Neill Blomkamp, 2013)

Jag verkar vara en av få som tycker så, men jag anser definitivt att Blomkamp toppade District 9 med denna. Förvisso övertydligt klassperspektiv, men inte utan att nyansera det ytterligare. Både Elysium och framtids-Los Angeles ser otroliga ut, jag skulle gärna bo i Blomkamps framtidsvärld även om det skulle medföra att jag svälter och sånt kul.

2. Subway (Luc Besson, 1985)

Märklig film. Den handlar knappt om någonting alls, men lyckas ändå fängsla mig under hela sin speltid. Ytliga karaktärer och teman står i fokus snarare än en tydlig berättelse. Subway lyckas finna sin substans på annat håll. Den franska new wave-musiken som bandet i filmen spelar är så oerhört kitschig att till och med den blir bra.

1. Bron över floden Kwai (The Bridge on the River Kwai, David Lean, 1957)

Wow, vilken grej va! Utöver att filmen i sig är ett storslaget epos med många fantastiska scener och en utmärkt avvägd dramaturgi, så utgör den dessutom en intrikat välformulerad metafor för hela fenomenet som är krig. Ingen kunde eller kan än i dag göra såna här filmer lika bra som David Lean. Mästerverk!

Topp5-fredag #19: Sci fi-film 2013

För första gången skriver jag ett inlägg från telefonen. Det är opraktiskt men enda lösningen då jag sitter på tåg mot Uppsala. Veckans topp5 listar några science fiction-filmer vi ser fram emot under det kommande året, kul va.

5. Ender's Game (Gavin Hood, 2013)

Det räcker med regissörens beskrivning "rymdbalett" som variation på rymdopera, samt Harrison Ford i ny rymdroll för att intressera mig (storyn verkar också spännande).

4. Cloud Atlas (Tom Tykwer, Andy Wachowski, 2012)

Ja, det kommer bli storslaget och förmodligen en minnesvärd upplevelse att ta del av denna. Jag har saknat stora sci fi-epos men 2013 är det dags.

3. Elysium (Neill Blomkamp, 2013)

Ny apartheidskildring i vad som verkar vara en mer sofistikerad berättelse än District 9 var. Framtidsdystopi och allt det där bådar mycket gott.

2. Last Days On Mars (Ruairi Robinson, 2013)

Jag tänker mig en ny thriller á la Sunshine (Danny Boyle, 2007), Moon (Duncan Jones, 2009) och Event Horizon (Paul W. S. Anderson). Eller Alien (Ridley Scott, 1979), 2001 - Ett rymdäventyr (Stanley Kubrick, 1968) och Den tysta flykten (Douglas Trumbull, 1972) om det ska va på det viset. Kan alltså bli hur bra som helst.

1. Oblivion (Joseph Kosinski, 2013)

Egentligen vet jag ingenting om den här filmen, och jag ämnar hålla det så. Återigen är det egenskapen stort rymdepos som lockar mig och de bilder jag sett av filmen (undviker trailers i vanlig ordning) ser ut att kunna vara något långt utöver det vanliga. Förhoppningsvis får jag rätt i det.

Det blev lite kortfattat och så, men det får väl gå på resande fot.