Oscarsgalan 2014

I kväll är det dags för filmbranschens årliga ryggdunkarfest, kvällen för året då man ser förbi all avant garde och ägnar sig extra helhjärtat år Hollywood och allt vad det innebär. Det är ju kul, förstås. Så jag ska här framföra mina önskemål gällande respektive (enligt mig) stor kategoris pristagare.

Bästa originalmanus

I mina ögon är den rimliga vinnaren Her, där Spike Jonze lyckats förena ett underbart relationsdrama med existentiella frågor på ett gediget vis. Att han dessutom knyter an till alla stora teman i science fiction-historien gör honom till given favorit hos mig.

Bubblare är Nebraska.

Bästa manusadaption

John Ridley kan gärna få ta hem denna för 12 Years a Slave. Ju fler svarta pristagare, desto mer betydelsefull gala. Och så är han ju så klart väl värd det. Annars kan jag tänka mig Before Midnight så en kvinna får vara med och dela på priset.

Bubblare är i tredje hand då Philomena.

Bästa musik

En till önskan till Her. Dels för att det var helt lysande musik i filmen, och dels för att jag gärna unnar Owen Pallett en sådan framgång. Och för all del William Butler också.

Bubblare är Gravity.

Bästa utländskspråkliga film

Jag får väl skämmas en smula när jag bara sett en av de nominerade filmerna. Ändock kan jag inte låta bli att vurma för den jag har sett, Den stora skönheten. En av årets allra vackraste filmer som är lika delar hyllning till Fellini som allmänt utmärkt. Klart den ska ha Oscarn också.

Bästa klippning

Det är inte direkt så att jag gillade Captain Phillips särskilt mycket, men Paul Greengrass omgav sig ännu en gång med oerhört kompetenta filmarbetare. Klipparen Christopher Rouse gjorde ett anmärkningsvärt bra jobb, och kan gott prisas för det.

Bubblare är Gravity.

Bästa foto

Svåraste kategorin att avgöra i, känns det nästan som. Så många supersnyggt fotade filmer. Men min önskan faller ändå på Prisoners som saknar övriga nomineringar. Dels kan det vara tröstpris, dels är det nog när allt kommer omkring årets snyggaste film med klassiska mått mätt.

Bubblare är Inside Llewyn Davis.

Bästa manliga biroll

Här förtjänar Captain Phillips en Oscar till, hör och häpna. Barkhad Abdi är oerhört bra, och ett gott exempel på etnisk självrepresentation när den är som viktigast. Ofta missas den nämligen även då.

Bubblare är Dallas Buyers Club.

Bästa kvinnliga biroll

Jag tycker Lupita Nyong'o gjorde det väldigt hedersvärt i 12 Years a Slave, hon bidrog med nyans och gjorde genom sin stora prestation filmen än mer drabbande än den redan var. Varje Oscar till en afrikan är dessutom en dubbelt så viktig sådan.

Bubblare är August: Osage County.

Bästa manliga huvudroll

Än en gång måste jag säga 12 Years a Slave, för Chiwetel Ejiofor förtjänar det verkligen. Mästerverket som filmen utgör hade varit omöjligt om det inte vore för dess starkt strålande huvudrollsinnehavande stjärna.

Bubblare är Nebraska.

Bästa kvinnliga huvudroll

Utan att ha varit ett större fan av filmen kunde jag liksom övrig kritikerkår konstatera att Cate Blanchett gjorde en sensationell insats i Allens Blue Jasmine, och visst kan hon för all del belönas för det.

Bubblare är Philomena.

Bästa regi

Jag finner det märkligt vilka filmer som inte är nominerade här. De riktiga utmanarna saknar jag i listan. Valet blir därför ytterligare självklart, Steve McQueen för 12 Years a Slave, förstås. Det är på tiden att det prestigefyllda priset för bästa regi går till en svart regissör, inte minst när filmen han gjort är denna.

Bubblare är Gravity.

Bästa film

Jag är så tråkig och förutsägbar att jag även här måste säga 12 Years a Slave, förstås. Både för att det är årets starkaste filmupplevelse, ett hantverksmässigt gediget och fulländat verk, och en historiskt betydelsefull film. Skulle den belönas med denna Oscar så skulle det vidare vara en historiskt betydelsefull Oscar.

Bubblare är Her.

Min stora favorit är alltså tveklöst 12 Years a Slave, jag hoppas den får alla tänkbara priser. Dock befarar jag att Gravity kommer plocka hem mer än den förtjänar, och risken finns att American Hustle och Dallas Buyers Club kommer in och förstör mina planer också. Även om det ska sägas att jag uppskattat alla årets oscarsfilmer, så finner jag flertalet av dem omotiverat nominerade. Framför allt så saknar jag Prisoners i flera kategorier, och jag hade gärna sett Only Lovers Left Alive nominerad för produktionsdesign och foto åtminstone. Eller varför inte originalmusik. Jag tycker även att The Selfish Giant borde ha en plats i galan. Så man får väl helt enkelt vänta och se vad det blir av det hela.

Topp5 #57: Årets Double Features

På senaste tiden har jag orimligt ofta gått omkring och nynnat på Rocky Horror-låten Science Fiction/Double Feature. Och så har jag även hittat några lämpliga double feature-förslag på nya filmer. En del mer långsökta än andra.

5. Paul Dano

Det här är den långsökta, eftersom han bara är en biroll i båda filmerna. Men Paul Dano har förmågan att göra birollerna till något mer än så. Filmerna är Prisoners och 12 Years a Slave, alltså inga dåliga sådana heller.

4. Sydafrikanskt regisserad sci fi

Jag har inte ens sett Ender's Game ännu, men regisserad av Gavin Hood är det den andra sci fi-filmen i år som kommer från en sydafrikansk regissör, efter sommarens Elysium och Neill Blomkamp. Det är väl ett band starkt nog.

3. Sebastián Silva och Michael Cera

I väntan på att kunna börja inspelningen av Magic Magic gjorde Silva och Cera Crystal Fairy. Filmerna delar vissa teman och kan på sätt och vis ses som två sidor av ett mynt. Jag gillar framför allt hur Cera i dem äntligen fått möjlighet att spela nåt annat än bortkommen indiekille. Och Silva har fått ihop två allmänt väldigt bra filmer också.

2. John Ridley

Han regisserade och skrev alltså Jimi: All Is by Your Side, och som om inte det vore nog så skrev han även årets höjdpunkt 12 Years a Slave. Det blir en särdeles fin årssummering för Ridleys del. Fasligt imponerande, må jag säga.

1. Denis Villeneuve och Jake Gyllenhaal

Ja, Prisoners håller jag som en av årets starkaste filmer, och när Villeneuve visade sig ha en till film klar med Gyllenhaal i dubbla huvudroller lät det givetvis inte dumt alls. Och det var det inte heller. Enemy var säregen och udda, men när den väl satt sig väldigt bra.

Topp5 #56: Inför Stockholm Filmfestival

Som utlovat, några filmer att hålla utkik efter under festivalen.

Men först två som nog bör undvikas. Framför allt då Losers som förutom vid ett par tillfällen var rakt dålig. Även The Necessary Death of Charlie Countryman som kunde ha varit bra, underpresterade rejält och finns ingen egentlig anledning att slösa sin tid på. Inte för att jag själv ångrar att jag såg den, men det lär finnas hemskt mycket annat att se istället.

Och så ett par bubblare, Bluebird. Den levde förvisso inte heller upp till mina rätt höga förväntningar, men var onekligen en bra film. Det fanns mycket att gilla med den. Om man som jag har en förkärlek för amerikanska indiedramer så är den rätt given, ändå. Om man gillar Hendrix så är det förstås ett måste att se Jimi: All Is by My Side, men även annars kan den vara till behållning. Lite för spretig i sitt narrativ för att nå listan, men likväl en bra film som gav mig massor av nöje.

Över till listan med fem som absolut borde ses.

5. Ain't Them Bodies Saints (David Lowery, 2013)

Egentligen är den svenska distributionstiteln A Texas Love Story, men det låter så tråkigt så jag vägrar den. Ain't Them Bodies Saints är ett väldigt fint drama som hämtat (nästan för) mycket inspiration från New Hollywood och även i viss mån film noir. Det är förstås influenser som uppskattas väl hos mig. Mycket bra film.

4. Enemy (Denis Villeneuve, 2013)

Som om inte Prisoners (Villeneuve, 2013) som jag hade på gårdagens lista var nog, så har Villeneuve i år inte mindre än två filmer klara för distribution. Och även denna, är ypperlig. Jake Gyllenhaal spelar dubbel huvudroll i en modern Jekyll & Hyde-berättelse (outtalad sådan, bara tematiken åsyftas). Det görs alldeles prima

3. Sacro GRA (Gianfranco Rosi, 2013)

Det är en unik dokumentär detta, där Rosi filmat diverse excentriska personer runtom GRA som är en stor ringledsmotorväg som går runt Rom. Livet i förorten skildras väldigt mänskligt och jordnära, och man visar på mångfaldet som människan har att erbjuda. Den vann inte Venedigs främsta filmpris för intet.

2. The Selfish Giant (Clio Barnard, 2013)

Jag är ingen expert på Oscar Wilde, väldigt långt ifrån. Men jag känner till grundpremissen för hans berättelse om den själviske jätten. Clio Barnard tolkar denna fritt, och hon tolkar den genom klassisk brittisk socialrealism. I sina bästa stunder är den väldigt rörande och även i sina sämsta är den gripande och väldigt stark. Utmärkt!

1. 12 Years a Slave (Steve McQueen, 2013)

Inte bara Denis Villeneuve har dubbel framgång i år. Regissören och manusförfattaren till Jimi: All Is by My Side har även skrivit Steve McQueens nya epos. Här håller dock allt ihop, och John Ridleys insats är helt oklanderlig. Jag fortsätter basunera ut överallt jag får utrymma att 12 Years a Slave är årets både bästa och viktigaste film. Jag har även recenserat den här. Men missa inte, för allt i världen.