I dag har alltså Känn ingen sorg premiär. Det är ingen särskilt bra film, men den har Håkan Hellström. Dagens topp5 ägnar jag åt några låtar som ligger till grund för Håkans diton, fem favoriter. Två av dem är originallåtar som Håkan Hellström har översatt, övriga tre är låtar som han uppenbart refererar till.
5. Dexy's Midnight Runners - Come On Eileen
Det tordes vara uppenbart för alla att Dexy's är ett av de band både Håkan och svenska popband från 00-talet i allmänhet tagit allra mest influens av. Inget fel med det förstås, Dexy's är ju utmärkta. Deras stora superhit blev Kom igen Lena!, det blev ju toppen.
4. Tapefly - Canine Prey
Håkan Hellström skrev tillsammans med Tapefly denna låt, som några år senare skulle komma att översättas till En lång lång tid. Hade jag fått bestämma hade jag velat ha en version med musiken från originalet och Håkans översatta text. Det vore nåt.
3. Fleetwood Mac - Go Your Own Way
Jag har knappt lyssnat på den senaste skivan alls, men det är ändå svårt att inte visa denna alldeles uppenbara vinkning. Du kan gå din egen väg delar mer än bara sin titel med Fleetwood Mac-låten, likheter finns även i såväl melodi som arrangemang.
2. Bob Dylan - I Want You
Det sägs ofta, och har länge gjorts så, att det här är låten som ligger till grund för En vän med en bil. Så är det nog, även om det blir mer abstrakta likheter när låtarna inte delar lyrik eller konkreta melodislingor. Men det är ganska uppenbart ändå. En av Dylans bästa poplåtar blev en av Håkans bästa.
1. Flowers in the Air - Lost at Sea
Det andra fallet av översatt tolkning. Det råder väl inga tveksamheter kring vilken låt den gjordes om till, då texten rakt igenom är ganska rakt översatt. Flowers in the Air är ett band med medlemmar från 90-talshjältarna Easy, och han knappt spela in Lost at Sea innan Håkan funnit dess storhet och gjort sin egen version i Saknade te havs.
Visar inlägg med etikett Tapefly. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tapefly. Visa alla inlägg
fredag 19 juli 2013
fredag 18 januari 2013
Topp5-fredag #20: De som aldrig blev
Apropå att jag såg och skrev om Searching for Sugar Man (Malik Bendjelloul, 2012) i veckan tänkte jag ägna dagens topp5 åt andra band och artister som hade potentialen till, och borde ha blivit något mer än vad de blev. Nästan uteslutande svenska aktörer, den stora gemensamma nämnaren är annars att alla saknar Wikipedia-artikel.
5. Tapefly
Ingen har väl hört särskilt mycket om Tapefly, på sin höjd vet väl folk att de gjorde originalet av Håkan Hellströms För en lång, lång tid. Fast vänta, borde inte det vara tillräckligt egentligen? Ja man kan ju tycka det. När detta original (som Håkan var med och skrev) dessutom är långt mycket roligare än den svenskspråkiga tolkningen (till vilken jag dock föredrar texten) rent musikaliskt kan man verkligen ifrågasätta varför det inte blev mer än så här. Uppenbarligen besitter de förmågan att skriva en hitsingel.
4. Biljardakademien
Enligt vissa släppte Biljardakademien den bästa svenska singeln genom tiderna i och med sin låt Fallbilder, och nog fanns det någonting som aldrig tidigare eller senare skådats inom svensk popmusik i Biljardakademiens musik. Den enorma mängd av influenser bidrog till en eklekticism som dock ändå alltid höll ett rött popsnöre i fokus och i själva verket var det kanske bara lite för smart för gemene man.
3. Empire
När Bob Derwood och Mark Laff hoppade av Gen X innan tredje skivan bildade de tillsammans med Simon Bernal ett nytt band vid namn Empire. När man får höra att Stone Roses influerats mycket av deras enda album är det lätt att spåra Squires gitarrer ända tillbaka till Generation X första skiva, och jag har svårt att tänka mig Johnny Marr spela som han gjorde 1983 om det inte vore för Empire och Bob Derwood.
2. Moderna Män
Det är ett helt fantastiskt mellanting mellan Jumper och Kent, detta Moderna Män. De släppte en helt perfekt popskiva 2000 och sen hände inget mer. Stora stråkar och väldigt fina melodier står i centrum, det känns som att allt är precis som det ska vara för en succé. Fanns det inte plats för fler favoritlåtar än Musik Non-Stop? Eller hade vågen lagt sig? Miljonär minns väl av vissa, men i övrigt är väl Jumpers tredje album ganska bortglömt. För mig håller Moderna Män såhär tolv år senare också.
1. SeLest
För mig är det obegripligt hur SeLest inte kan ha uppmärksammats mer. Simon Ljungman gör dundersuccé i Augustifamiljen både som Håkan Hellström-musiker och varje fredag i På Spåret, men hans musik ter sig totalt ointressant för de flesta. Jag minns när jag hörde deras debutsingel Född den 4 juli för några år sen och föll pladask för den uppriktigt ärliga lyriken och det pretentiöst storslagna som kändes oväntat fräscht i en tid då det mesta allvarliga avfärdas som högfärdigt dravel. Låten ger mig ännu rysningar och SeLest förtjänar mer uppmärksamhet.
Spotify-lista med låtexempel!
5. Tapefly
Ingen har väl hört särskilt mycket om Tapefly, på sin höjd vet väl folk att de gjorde originalet av Håkan Hellströms För en lång, lång tid. Fast vänta, borde inte det vara tillräckligt egentligen? Ja man kan ju tycka det. När detta original (som Håkan var med och skrev) dessutom är långt mycket roligare än den svenskspråkiga tolkningen (till vilken jag dock föredrar texten) rent musikaliskt kan man verkligen ifrågasätta varför det inte blev mer än så här. Uppenbarligen besitter de förmågan att skriva en hitsingel.
4. Biljardakademien
Enligt vissa släppte Biljardakademien den bästa svenska singeln genom tiderna i och med sin låt Fallbilder, och nog fanns det någonting som aldrig tidigare eller senare skådats inom svensk popmusik i Biljardakademiens musik. Den enorma mängd av influenser bidrog till en eklekticism som dock ändå alltid höll ett rött popsnöre i fokus och i själva verket var det kanske bara lite för smart för gemene man.
3. Empire
När Bob Derwood och Mark Laff hoppade av Gen X innan tredje skivan bildade de tillsammans med Simon Bernal ett nytt band vid namn Empire. När man får höra att Stone Roses influerats mycket av deras enda album är det lätt att spåra Squires gitarrer ända tillbaka till Generation X första skiva, och jag har svårt att tänka mig Johnny Marr spela som han gjorde 1983 om det inte vore för Empire och Bob Derwood.
2. Moderna Män
Det är ett helt fantastiskt mellanting mellan Jumper och Kent, detta Moderna Män. De släppte en helt perfekt popskiva 2000 och sen hände inget mer. Stora stråkar och väldigt fina melodier står i centrum, det känns som att allt är precis som det ska vara för en succé. Fanns det inte plats för fler favoritlåtar än Musik Non-Stop? Eller hade vågen lagt sig? Miljonär minns väl av vissa, men i övrigt är väl Jumpers tredje album ganska bortglömt. För mig håller Moderna Män såhär tolv år senare också.
1. SeLest
För mig är det obegripligt hur SeLest inte kan ha uppmärksammats mer. Simon Ljungman gör dundersuccé i Augustifamiljen både som Håkan Hellström-musiker och varje fredag i På Spåret, men hans musik ter sig totalt ointressant för de flesta. Jag minns när jag hörde deras debutsingel Född den 4 juli för några år sen och föll pladask för den uppriktigt ärliga lyriken och det pretentiöst storslagna som kändes oväntat fräscht i en tid då det mesta allvarliga avfärdas som högfärdigt dravel. Låten ger mig ännu rysningar och SeLest förtjänar mer uppmärksamhet.
Spotify-lista med låtexempel!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)