tisdag 24 juni 2014

Filmreflektion: Slaktarens vals

Den senaste tiden har jag börjat se igenom alla kortfilmer som publiceras på SVT Play, många är på sin höjd mediokra bagateller, men enstaka guldkorn berör mig djupt. Den bästa är Slaktarens vals (Anna Zackrisson, 2014).

Filmen skildrar en svensk vardag genom axplock ur olika människors liv. Det den gör så himla fint är hur så gott som varenda scen ger en inblick i människorna som är dess subjekt, och hur dessa är så kärnfulla att de på bara den blotta minut en scen pågår hinner få mig att fatta tycke för dem. Det är inte mer än vardag, men filmen visar hur vardagen kan vara ack så speciell. Filmen fångar essensen av min favoritdevis "att se det stora i det lilla", och visar därigenom hur människor som till synes inte har någonting att erbjuda en som åskådare i själva verket är mångbottnade och flerdimensionella individer. Tempot i klippningen mellan scener är högt och håller filmen ständigt intressant med resultatet att jag gärna skulle vilja lära känna flertalet av filmens gestalter ytterligare. Detta sker inte, men ett par av dem kan jag inte släppa, ett par av dem finns i mina tankar även ett par dagar senare när jag funderar över hur deras liv runtomkring det uppvisade skeendet ter sig.

Det finns i filmen ett ömsint ödmjukt bejakande av människan, som placerar henne så nära åskådaren att jag finner det omöjligt att inte låta mig beröras - vilket jag naturligtvis gör med nöje.

Slaktarens vals finns på SVT Play ett tag till, så se den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar